It's over

Okej. Det var det med detta! Nu byter jag adress till http://enhundradelssekund.blogspot.com och hoppas att den fka funka bättre. Annars skiter jag helt i Blogspot. Kolla in den nya bloggen! Puss!

Att det ska vara så svårt ibland

Gah, vad jag hatar avundsjuka flickvänner och karlar som inte vet vad de vill och menar!
Thanks to det förstnämnda så känns det som om jag nu förlorat en mycket god vän och promenadkompis, som tidigare funnits där för mig i både glada och sorgliga stunder. Jag är naturligtvis glad för hans skull som äntligen har träffat någon, men ledsen för min egen skull över att inte få umgås med honom längre. Han betydde nog mer för mig (som vän!) än vad jag först trodde.
Sedan var det ju de där förbannade kräken till män som inte vet vad de vill och som tvunget ska sprida falska förhoppningar med sig så fort de gör något förhastat och ogenomtänkt. Eller så är det bara jag som hoppas för mycket så fort det känns lite extra bra någon gång. Det vore kanske bättre att sluta försöka helt? Spela iskall känslodrottning med full koll på livet?
Jag är så otroligt trött på att vara ensam. (Vad gäller kärlekslivet alltså.) Efter förra helgen blev jag påmind om hur mycket jag saknar att ha någon bredvid mig då jag vaknar upp på morgonen, för då kändes det verkligen fint. Att få vara tillsammans med någon och dela sitt liv med personen, åh, jag vill verkligen inget hellre!
Singelliv är inget för mig. Ett år av det räcker mer än väl till.
Det värsta är att jag, efter dessa incidenter och dissar, river upp alla de mest smärtande såren igen. Det värker och trycker på obehagligt inom mig och jag blir alldeles för känslig för mitt eget välmående. Jag vill ju vara lycklig, men de enda gångerna jag är riktigt glad och bekymmersfri är när jag är tillsammans med hästarna. Då försvinner allt dåligt, om än bara för en kort stund. Men det är ju så jag vill ha det jämt. Jag vill ha något att se fram emot om dagarna.

Jag är dålig på att skriva vardagliga inlägg om vardagliga saker, har jag märkt. Jag drar alltid upp en massa känslor. Jag hatar känslor.

Taking it easy

Lördagskvällen tillbringades som vanligt på Fontana i goda vänners sällskap, och för en gångs skull så var det en riktigt lyckad kväll! Jag var full, men lagom denhär gången. Krapula har jag idag iallafall, så jag bör nog sluta dricka brännvin med tanke på dess bieffekter.
Vaknade med ett dunkande huvud och två (!) lurvbollar i sängen och klarade inte av att stiga pp annat än för att inta föda och vatten. Sov bort hela dagen och steg sedan upp och körde hem till Gerby för att äta lite tårta. Sen for jag och min lurvboll Bo-Göran till familjen Sandås och lekte med deras två kissemissar ett par timmar. Så, trots krapula och mensvärk har dagen ändå varit riktigt bra!

På allmän begäran

Eftersom fröken Strandvall så snällt efterlyste uppdatering på bloggfronten, så blev jag tvungen att ta mig i kragen och logga in och knappa ner några rader. Jag snyltar fortfarande på någon stackars grannes nätverk, då mitt eget inte har fungerat på en månad (Elisa är dock kontaktad och inväntas göra något åt saken, snabbt som satan helst).
Nuförtiden bor jag i Brändö. Jag hyr en lägenhet på 60m2 av min mor och far och delar den med ett litet men farligt lejon, med mycket energi och vassa klor och tänder. Bo-Göran heter han.
Jag jobbar fortfarande på S-Market och sliter som ett djur i kassan, och ändå har chefen mage att kalla mig "fripassagerare", på grund av min förmåga att addera fem minuter till 12,5 minuters pauserna.
Kärleken står fortfarande på noll och jag vet inte vad jag ska göra för att förändra situationen. Vänner finns det gott om, även om jag har som vana att sitta ensam hemma om kvällarna och glömma bort dem ibland (minus helgens festande). Ni är hursomhelst viktiga, glöm aldrig bort det, ok? Men Anna saknar jag. Dumma unge som flyttat bort från oss för kärlekens skull! Fast jag kan knappast klandra henne för det.
För tillfället är jag även galet ressjuk, och skulle mer än gärna beställa första bästa resa bort. Ekonomin sätter dock stopp för det, är jag rädd. Jag tjänar mer än förut, men har mera utgifter också. Vuxenlivet är verkligen inte enkelt! (Poäng till mig där, som har köpt tvättmaskin och lärt mig använda den.)
Lägesuppdatering slutförd. Nu ska jag köra iväg till Gerby och rida lite hästar. Konstaterar bittert att denna blogg behöver en radikal ansiktslyftning för att jag ska klara av att orka upprätthålla den. Ta hand om er! Puss!

Om jag bara kunde

Jag saknar att ha någon att längta efter. Någon som man längtar efter och saknar varje minut utan den. Den som får magen att bubbla av lycka och välbehag när den håller en i sin famn. Vad jag saknar denna någon!

En vacker dag ska jag sluta se tillbaka på alla fula ärr som minnena lämnat efter sig, och sluta peta upp de irriterande sårskorporna så att det än en gång börjar blöda lite. Jag ska sluta med det, men jag vet fortfarande inte när den vackra dagen kommer.

Jag och mamma körde runt till olika möbelaffärer idag och konstaterade: 1) att Möbelcentralen har dyra möbler men trevlig personal, och 2) att Sotka hade ett billigt och snyggt soffbord men otrevlig personal. Hur löser man denna situation? Jag tror att jag ska köpa soffbordet, för det var faktiskt riktigt snyggt. Tvättmaskin ska också inhandlas, samt en dammsugare. Snart har jag inte mycket pengar kvar på kontot. Undrar om det räcker för ett krogbesök denna helg ändå? Vem kommer med ut på lördag? Jag vill festa, bara för att jag sedan ska kunna GÅ hem till Brändö mitt i natten och för första gången någonsin inte vara tvungen att fundera en halvtimme på var man ska sova. 

Pest och pina

Ja, nu har jag då verkligen ställt till det. Att det skulle bli såhär dramatiskt trodde jag då aldrig, men även om det känns jobbigt så kan jag inte mycket annat än skratta åt eländet och förbanna det svinet som har mage att göra så. Jag ska förklara för dig så fort jag får tillfälle att göra det ordentligt, jag lovar.

Nu har jag dessutom gått och dragit på mig en mindre välkommen förkylning. Kassajobbet känns dubbelt värre med bultande huvudvärk och täppt näsa, kan jag lova er! Hoppas att jag blir frisk snabbt. Inte kan jag ju ligga hemma och slöa även nästa helg inte.

Jag ska flytta hemifrån! Jag ska bli Brändöbo och flytta till en tvåa som mina föräldrar äger. För 300€/månad + el + vatten ska jag hyra den, och för första gången i hela mitt liv klara mig helt på egen hand. Och jag ser verkligen fram emot det. Mitt mål är att flytta in till helgen! Så blir det inflyttningsfest sedan när allt är på plats och allt ser ut som det är planerat.

Länge sedan sist

Ett under har skett.

Jag har lyckats ta mig i kragen och återvända till bloggträsket - om än bara för en stund.

Bläddrar dagligen igenom andras bloggar och läser och uppdateras om läget, men jag har inte förrän nu orkat beskriva min egen situation. Mycket har hänt sedan jag sist skrev (i maj!) och halva sommaren har nästan förflutit, känns det som. Vad har hänt, vad händer och vad kommer att hända? Jag tänkte försöka ge svar på det här och nu!

Juni = arbete. Och kvällsarbete dessutom, vilket innebär att jag sover bort halva dagen, äter och kör iväg till jobbet och när jag sedan slutar efter klockan 21 så är dagen borta och förstörd. Tragiskt, men sant! Något extraordinärt och nervkittlande har därför inte inträffat, tyvärr.

Midsommaren var jag faktiskt ledig, till min stora förvåning, så fredagsaftonen tillbringades i goda vänner sällskap hemma hos Sofia. Vi grillade och tvingade ur varandra hemska sanningar om andras sexliv och skrattade väldigt mycket, så det finns nog inget att klaga på där.

På midsommardagen togs ett hastigt beslut gällande kvällsplanerna. Jag, Mia och Mikki cyklade iväg till Gerby hamnen och blev medplockade ut till Oskars villa! Kvällen kan kortfattat beskrivas med skogspromenad, Jannes Saloon, båtraggning, förlovning, minnesförlust och otroligt mycket skratt - samt en eller två eller flera pinsamheter. Morgonen därpå kände man sig inte särskilt uppskattad, kan jag lova, så vi tre yngre damer satt på bryggan hela dagen och skämdes och tröståt chips. Några dagar efteråt kan man inget annat än skratta åt allt som hände på den villafesten. Det är nog något man lär minnas (eller minnas att man inte minns, ehm) ett bra tag!

Sista helgen i juni detta år och jag skulle gärna uppleva Vasas nattliv än en gång. Får se om jag får någon med mig, eller om jag blir tvungen att stanna hemma. Jag jobbar idag, som vanligt, och med denna mensvärk vet jag inte hur jag ska klara av det. 

Rean har satts igång och alla shoppinggalna stadsbor springer av och an för att fynda det bästa ur det klena märkesutbudet. Själv har jag köpt ett par skor - igen. Ja, jag är verkligen en obotlig skofreak!

Två härliga sommarmånader kvar av 2008 ännu. Juli = mera jobb, men Rockperry-helgen, när alla andra springer runt i fyllan på Vasklot, ska jag tillbringa i Vörå. Jag har nämligen anmält mig till ett träningsläger vid Vörånejdens ridklubb! Jag ser verkligen fram emot det. En annan höjdpunkt att se fram emot är Cypern. Flickorna och jag reser till Ayia Napa i två veckor för att festa, sola, festa, simma, festa och ha det bra! Underbart. Två veckor i solen tillsammans med de finaste människorna i hela världen kan väl aldrig vara fel?

För ovanlighetens skull ser jag även fram emot hösten. För första gången på 13 år (usch, vilken äckligt lång tid) ska jag inte iväg till skolan. Inga läxor, inga prov, inga bittra lärare. Bara jobb. Pengar. Fritid! Åh, underbara tid. Vad det ska bli skönt att få leva lite för sin egen skull ett tag.

Annat då?

Ah, jag glömde nämna att jag har blivit både medieassistent och student. För pengarna jag fick på examensfesten inhandlade jag en sprillans ny Canon Digital Ixus 75! Ett mycket bra köp som lär bli väl använd under sommarens fortsatta fester.

Och på kärleksfronten?

Fortfarande på noll. Något strul hit och dit, men jag har fortfarande inte kommit över Honom, är jag tvungen att erkänna. Jag trodde jag hade gjort det, men eftersom jag ständigt påminns om mannen i fråga genom bilder och texter är det svårt att glömma och förlåta. Att dessutom bo i samma stad och ibland även vikariera på samma arbetsplats gör det hela bara värre och svårare. Jag vill gå vidare, men det är inte lätt. Så jag väntar. Jag väntar på att någon ska dyka upp som visar mig vad kärlek och samhörighet verkligen betyder. Tills dess, noll. Jag citerar Disney: "Och fast ditt hjärta kanske gråter, så kommer drömmen åter."

Ha en fortsatt skön sommar!

I've become what I can't be

Jag tänkte börja med att påpeka att det i Jakobstad tycks bo fruktansvärt många snygga och välklädda hunkar som man helst av allt skulle riva märkeskläderna av och leka med body to body. Efter det konstaterandet, som grundar sig på helgens krogbesök, tänkte jag fortsätta med att jämra mig lite över de få men ack så jobbiga skolarbeten som återstår innan jag äntligen kan slippa eländet och koncentrera mig på att leva ett studiefritt liv, om än bara för ett år.

Som jag redan nämnde så blev det ett litet helgbesök i Pedersöre och Jakobstad för att hälsa på släkt och vänner. Tillsammans med Katarina (also known as Catzen) fick jag för första gången i mitt artonåriga liv prova på nattlivet i Jeppis city, så lördagskvällen bestod av alkohol, trevligt sällskap och ögongodis! Jag hade absolut inget att klaga på. Kvällen var suverän och jag skäms inte för att erkänna att jag mer än gärna återkommer till J:stad för ytterligare en krogrunda! Danssällskapet, både det kvinnliga och manliga, går det inte heller att säga något negativt om.

Söndagen gick åt till att försöka dölja och trycka undan krapulan efter bästa förmåga, samt äta både fisk och sötsaker och - bäst av allt - beundra Micaelas nyfödda och underbara lilla dotter, Moa. Jag har fortfarande svårt att tro att det verkligen är mitt kusinbarn. Inte undra på att det varit babyboom detta år, till och med jag blir lite småkär i barn när jag ser hur söta och fantastiska de kan vara! Åh suck. Jag lider verkligen av abstinensbesvär för tillfället. Jag behöver manligt sällskap. Nu!

Bengt

Nu eller aldrig

Nu börjar det dra ihop sig på allvar, och det känns verkligen i hela kroppen. Antingen är man fruktansvärt trött och vill inget annat än sova dag ut och dag in, eller så hoppar och skuttar man upp och ner och vet inte vad man ska göra av all extra energi som samlas inuti. Med bara några veckor kvar av skolan är det inte lätt att slappna av och njuta av livet ens för ett halvt dygn. Det är nu eller aldrig, känns det som.

Min älskade vän och kusin Micaela fick sin dotter sent på fredagskvällen! Vad jag är glad för hennes och Joas skull. Jag kan inte förstå att Micaela har blivit mamma åt en vid födelsen 51 cm lång liten flicka med mörkt hår. Micaela, som alltid har varit en bästa vän som man kan prata om allt med och göra de mest dumma saker tillsammans med. De tiderna när vi for runt i Lepplax och spionerade på pojkar och satte salt istället för socker i grädden till fruktcocktailen är definitivt över nu.

Vuxenlivet smyger verkligen på en med skrämmande snabb takt och vänner och bekanta gifter sig och får barn hit och dit. Själv befinner man sig i någon sorts noll-zon, och vet inte riktigt vad man vill göra av livet och hur man ska hantera ansvaret och allvaret som står som ett faktum rakt framför näsan på en. Ibland vill man inget hellre än hoppa tillbaka några år och få vara en bekymmerslös och fri fjortis igen.

Prestationsångest

Jag vill verkligen inte vara med längre. Om jag kunde skulle jag gömma mig under täcket tills allt är över och hoppas att alla skolarbeten och allt jobb på något mirakulöst sätt blir gjorda trots min frånvaro.

Imorgon bär det av på kryssning tillsammans med klassen och övriga svenska treor från VYI! Först åker vi ner med buss till Åbo, varifrån vi sedan invaderar Viking Line och kryssar över till Stockholm och sedan tillbaka igen. Oj, vad vi ska festa! Och usch, vad mycket pengar det kommer att slösas. En till sak att ha ångest över, alltså. Halleluja.

Ina och jag red ut i skogen idag och byggde lite hinder som vi sedan hoppade över. Jätteroligt, sa Kessu och skuttade lite extra! När vi sedan tog en snabbgalopp längs en väg så orsakade Beas plötsliga tvärnit att Kessu halkade på lite snö och trillade omkull. Både Ina och jag fick alltså till varsin riktigt läcker ofrivillig avsittning; Ina i vattenpölen och jag på fötterna i en buske! Lyckligtvis klarade sig både hästar och människor utan några skrapsår. Och lite lustigt var det nog.

Do you really want to live forever?

Kom nyss hem efter en hurtig promenad och nybörjar-ridlektion i månskenet. Och klockan är över 03:00 på natten när jag skriver detta, ja. Jag och T beslutade impulsivt via msn att vi skulle hitta på något, eftersom alla våra vänner var på krog och vi satt hemma, nyktra, och hade tråkigt. Sagt och gjort, så blev det. Tänk vad mycket roligare allting kan bli om man bara gör det mitt i natten!

Anledningen till att jag inte for med mina vänner på krog var min 12h långa arbetsdag på Vasabladet. Började klockan 10 och slutade 22. Tack och lov är det inte ett lika krävande och fysiskt och psykiskt tungt jobb som att sitta i kassan i butiken! Och jag är verkligen enormt glad att ha fått chansen att jobba som reserv/"inhoppare" på VBL. Världens chans liksom!

Idag har jag bl.a. lärt mig köra Volkswagen Golf, skakat hand med och fotat Martin Timell, förfrusit händerna och röven av mig under de två fotbollsmatcher jag skulle föreviga i bild, redigerat bilder, samt ätit lunch på nya Kings & Queens i Brändö och fått ruskigt dålig service. Det har alltså varit en händelserik dag och nu ska jag äntligen krypa ner i sängen och sova gott!

Hurra, hurra

Måndag. Vad mer finns att säga för att beskriva denna usla dag?

Det snöade inatt igen. Snö i mitten på april. Snö. Var i helvete är min vår när jag som bäst behöver den?! Inte nog med att vårt internet fortfarande inte fungerar där hemma, nej nej, mera jävligheter dyker minsann upp varje dag.

Helgen visade sig bli riktigt trevlig och händelserik, trots att den tillbringades nyktert (för en gångs skull)!

Fredagen var jag först en stund med Fia och hämtade hennes systers iPod (2Gb) som jag köpte, efter det körde jag vidare till Anna och tittade på den löjligt bedårande filmen Enchanted och skvallrade lite.

Lördag bestod av jobb och umgänge med Fia. Traskade genom skogen och längs med stranden med krigsmålning och enorm äventyrslust och till min stora lycka hittade jag både en golfboll och en svensk enkrona! När mörkret föll bänkade vi oss framför teven med chips, godis och popcorn och tittade på Exorcisten, vilket visade sig vara den sämsta filmen jag sett på mycket mycket länge. Jag som vanligtvis darrar som ett löv i höstvinden av skräckfilmer satt nu och gäspade och rynkade på ögonbrynen! Det är inte normalt, ska ni veta. Trevlig kväll var det, hursomhelst.

Söndagsmorgonen serverade jag frukost åt hungriga hästar och plaskade sedan genom leran med dem ut i hagarna. När alla djur var ute åkte jag hem och åt lite frukost myself och kikade på The Water Horse. Efter det till stallet igen och mocka några boxar och sedan ut och rida med Anna och hennes finnpojk Tulilento. Trevligt med nytt ridsällskap. Innan jag for hem igen hann jag med ett mysigt lerbad och svullen lilltå thanks to min för dagen oerhört lättskrämda häst. Eftersom jag stank av gyttja och hästskit när jag kom hem besökte jag bastun. Efter det tittade jag på en till film, This Is England, och sedan fick jag ett ryck och for ut och sprang en stund. Kvällen avslutades med en tredje film, A Beautiful Mind.

Summa sumarum var det en riktigt skön och lugn helg! Borde vara nykter oftare, tror jag nog.

Internetlös

Idag är en mycket dålig dag. Snö och is i april, skit vitsord i provet i avtalsrätt, ofärdig skriftlig del, fisk till lunch, mens och ett modem hemma som vägrar fungera. Det enda positiva med dagen var att herr Bäckman på VBL ringde och undrade om jag kunde jobba nästa lördag. Ja tack!

För övrigt är jag fortfarande förbannad, men det hjälper mig att komma över honom lättare och snabbare. Det har faktiskt gått över förväntan med den saken.

Håller som bäst på att filma en kortfilm som vi har till uppgift att göra i skolan. Filmade både måndag och tisdag och nu ikväll ska vi filma på olika ställen i stan och därefter är den biten avklarad. Det har varit riktigt roligt hittills! Jag fungerar som stillbildsfotograf och chaufför. Lattjo.

Jag orkar inte med någonting längre. Det finns ingen motivation eller ork alls. Bara jag slipper ur denhär skolan så hoppas och tror jag att allt ordnar upp sig. Annars vet jag inte vad jag gör.

Aldrig mer ska jag falla

Nyss hemkommen från en livad utekväll, på Dallas och därefter Fontana, sitter jag nu här och svär över min dumhet och din själviskhet. Kanske inte den bästa tidpunkten (04:11) att skriva blogginlägg, men jag kände ett stort behov av att få skriva av mig lite känslor nu på en gång. Imorgon bitti kan de känslorna ha svalnat och jag ha tappat motivation att beskriva mitt humör.

Jag träffade honom. Efter ännu lite ignorans (och du som inte var så barnslig att du sket i att hälsa? Hah!) och blickar åt hans sida så bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och säga något. Det räckte dessvärre så länge som till de sista lugna låtarna innan jag faktiskt vågade gå fram, plus att jag råkade på min och Annas favoritvakt från Cellanova där imellan. Iallafall, vi dansade och jag hade många frågor som han inte hade något bra svar på, så jag vet inte om jag fick så mycket ut av det. Jag blev bara ännu argare. Vårt avsked sen... hur ska jag nu kunna tala med honom utan att se på honom med avsky och förnedran? Jag är så otroligt besviken och sårad och ARG så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag skulle ju inte gråta. Han är väl inte värd mina tårar, eller hur? Jag kan inte med ord beskriva hur underbart det var att ha vänner vid min sida som bokstavligen torkade bort mina tårar. Det betyder så enormt mycket i såna stunder! Tack.

Vad jag är arg. Med gråten i halsen sitter jag i sängen och undrar om jag ska sova eller tänka eller lipa. Eller kanske en kombination av alla tre? Jag behöver prata med någon imorgon. Vem anmäler sig som frivillig? Jag behöver komma bort ett tag och göra något roligt och tänka på annat. Orkar inte ens fundera på hur det ska gå med examensarbetet... det känns inte särskilt relevant i denna stund.

For you

Dagen började med sovmorgon och fortsatte sedan som en mumsig pyttipanna med examensarbete, ridtur i skogen, spökhus och kaffe med bullar i Malax som ingredienser. Kryddat med en stor dos trevligt sällskap och ett par överraskande djur är det allt som krävs för en riktigt lyckad dag! Förutom möjligtvis det ofrivilliga skrivandet på examensarbetet då. Är så fruktansvärt led på den skriftliga delen, precis som alla andra tycks vara. Dessvärre har jag inte så många andra val än att skriva det, om jag vill slippa från skitskolan redan i vår. Och det vill jag verkligen.

Jag hade tänkt berätta om olika glädjeämnen i livet i dagens inlägg, men vid närmare eftertanke tror jag att jag avstår från det ett tag till. Ni får hålla till godo med lite vardagligare saker än så länge, som till exempel vad jag ska ha på mig på morgondagens födelsedagsfirande och krogbesök? Nä, jag skämtade.

Rummet borde städas, för i morgon bitti kommer en dam på besök för att inspektera huset och familjen, för att se om vi duger som värdfamilj för ett eventuellt sommarbarn. Mamma är väldigt mån om att göra ett gott intryck, men själv bryr jag mig rätt lite. Sanningen är väl viktigast, och så som mitt rum ser ut nu, lär det ju troligen göra i sommar också, inte sant? Fast några väskor och plastpåsar kan jag väl gömma bakom dörren och om mamma trilskas blir jag väl tvungen att bädda sängen och plocka undan lite smutstvätt också. Tror dock inte att jag har ork att göra något åt det nu. Det börjar bli läggdags även för stora flickor nu.

She couldn't quite explain it

Vilken vacker dag det har varit idag, gott folk. För en gångs skull har humöret varit på topp så gott som hela dagen, och solen har glatt många med sin närvaro. Förutom provet i avtalsrätt på slutet av skoldagen har jag inget att klaga på.

For till Jennifers lägenhet ovanför torget en stund efter skolan tillsammans med Anna som behövde en kunnig assistent när hon skulle fotografera Jennifer till sitt slutarbete. Tror nog att det blir superba bilder från hennes sida, men känn ingen press för det, kära vän! Hihi. Vad det blir av mitt slutarbete har jag dock ingen aning om. Orkar knappt tänka på det heller.

Anyway, tiden flög iväg och plötsligt slog det mig att jag borde ha hämtat lillebror från dagis för 45 minuter sedan! Panik! Ringde runt som en yr höna och skämdes, men Petra hämtade honom och jag tror nog att han inte drabbades av några traumatiska men efter den lilla incidenten.

Det vackra vädret var jag ju tvungen att utnyttja, till nackdel för examensarbetet som jag lovat mig själv att börja skriva på, så det blev en liten äventyrlig fototripp till Vasklots gamla fabriker. Fick nog ett par bilder som jag blev riktigt nöjd med till slut, trots taggtråd, gyttja och videoövervakning. Tycker att min bildredigering har utvecklats en hel del bara på en vecka, faktiskt. Övning ger färdighet!

Det är en annan liten grej jag skäms lite över, och det är att jag inte är riktigt ärlig mot person X. Det känns inte helt rätt med detta smusslande, men jag är bara lite rädd för hur X kommer att ta det om X fick veta. Vad skulle jag själv ha tyckt i en liknande situation? Oroa er inte, people, jag spelar inget fult spel eller gör något hemskt och oförlåtligt, det är bara lite knepigt, det är allt.

Men, som med allt annat så löser det sig väl med tidens gång. Nu vill jag sova. Godnatt!

Trouble is her only friend

Klarade mig utan ett enda aprilskämt detta år igen. Annat var det när man var liten och bekymmerslös och kunde hitta på de mest simpla och fantasifulla skämten som man trodde att alla gick på. Varför kan jag inte få vara fem år igen? Vad enkelt det skulle vara då.

Jag måste sluta vara så förbannat lat. Jag kommer aldrig komma någon vart i livet om jag ska fortsätta slöa på detta sätt. Och varför kan jag inte sluta tänka på dig?! Måste verkligen sluta utsätta mig frivilligt för psykiska plågor.

I pray to be only yours

Jag trodde att det där med att glömma dig kanske skulle bli ganska enkelt iallafall. Tills jag öppnade dagens tidning och läste ditt namn. Besvikelsen vällde över mig som en iskall dusch. Nu vet jag än en gång inte hur jag ska kunna öppna mig för någon annan eller hur jag ska kunna låta bli att tänka på dig och leta efter dig med blicken varje gång jag rör mig på allmän plats. Vad jag avskyr att gå runt med den där obehagliga klumpen i halsen! Att låtsas som om allt vore som vanligt, som om ingenting hade hänt.

Det var ett kärt återseende. Jag befann mig på ett hotell någonstans i Basingstoke och gick till sängs med ett stort leende på läpparna, med tanken på alla vackra platser jag nästa morgon skulle få se och förundras över igen. Drömmen fick tyvärr ett väldigt abrupt och otrevligt slut i och med att väckarklockan ringde och påminde mig om verkligheten... Nästa år måste jag verkligen resa till England igen! Trodde aldrig att jag kunde sakna ett land så mycket. Om min ekonomiska situation skulle tillåta en till resa så skulle jag definitivt åka redan detta år, men jag tror att det är bäst om jag sparar lite pengar först och reser nästa år då jag, förhoppningsvis, både har tid och pengar. Men, den som väntar på något gott väntar alltid för länge.

Efter en tung och tråkig skoldag (inkluderande Flash-uppgifter, film och lite Björn Gustafsson) firade Anna och jag med var sitt wienerbröd och lite kaffe på Göran's. Gudomligt gott och kletigt var det! Därefter köpte jag MiniDV-kassetter till följande veckas filminspelning.

Helgen blev en till helg fylld med krogbesök och alkohol. Fredagen tillbringades bl.a. på Sky och Oliver's Inn tillsammans med mina fina vänner (se bilden!). Även om det var brist på roliga aktiviteter kunde jag ju inte klaga på sällskapet. På lördag hade jag tänkt vara nykter och köra, men efter hembesök hos grannen blev det ändrade planer och plötsligt befann vi oss på Fontana med varsin drink i handen! Kvällen blev riktigt rolig och Anna och jag kunde ju inte klaga på pengaproblem med mycket generösa grabbar som sällskap.

Nästa helg ska jag försöka att inte tillbringa varje kväll på krogen! Med undantag för lördagen då Saras födelsedag ska firas. Ska försöka att ha roligt då också och inte bara grubbla över huruvida Han är där eller inte. Det ska nog gå, hoppas jag.

Jag har drabbats av en mycket ovanlig fotolust! Jag borde verkligen ta med mig kameran och köra iväg till hamnen och utnyttja detta.

Never knew I could feel like this

Än en gång gjorde Han mig till en mycket lycklig kvinna. Det värsta är bara att Han och jag aldrig kommer att bli vi. Jag vågar inte ens hoppas på att något sådant skulle kunna inträffa. Det vore alldeles för bra för att vara sant.

Jag hade varken förväntningar eller krav när jag träffade Honom igen. Ändå blev det så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Herregud, hur kan en människa vara så otroligt jävla underbar?! Jag skulle än en gång kunna gråta rätt ut av glädje och lycka, samtidigt som jag lika väl kunde gråta av förtvivlan och besvikelse. Jag har då aldrig tidigare träffat någon som får mig att känna så. Jag har aldrig tidigare träffat någon som Han.

Jag ville inte bli kär. Det är alldeles för farligt för hjärtat. Nu vet jag varken ut eller in och jag antar att jag kommer fortsätta att hoppas och vänta och söka och vara sådär löjligt patetisk och desperat igen. Jag vill inget mer än vara med Honom, men jag tänker inte pressa Honom till något när Han ändå inte vill det.

Allt är bara så konstigt nu. Oförståeligt. Varför?

Hela helgen har varit konstig. Det brukar inte vara så.

Let's show them it's for real

Jag har gått upp 2 kg!! Och nej, det är ingen katastrof, tvärtom! Har länge konstaterat att vågen inte borde visa under 60 kg med mig på, det är inte bra, så när den nu stod på 62,2 kg tog jag ett litet glädjeskutt. Måste bero på all glass och allt godis jag ätit den senaste tiden. Idag åt jag min 4:e glass på tre dagar, mums sa Malin.

Studentskrivningarna är över! Äntligen! Nu är det bara att vänta på resultat och hoppas att det räcker till för att få bära mössan på vårens examen. Om jag bara tar mig igenom alla kurser i VYI först, vill säga. Försökte frustrerat få minutvisaren, på klockan som Ulf tvingade oss att göra i Flash idag, att snurra runt i 360 grader och efter mycket slit gick det. Hur jag ska klara av ett förstoringsglas och röntgen och bildspel i samma program är ett mysterium som förblir olöst.

Vad ska jag hitta på ikväll? Jag har ett par filmer på datorn som jag kanske borde se, men att göra det utan sällskap är tråkigt. Babel och This Is England, någon som vill joina mig och kika på någon av dem? Inte? Nähä.

This town is colder now

Jag vaknade så sent som 13:30 idag och med en slö början kan resten av dagen inte bli annat än lika slö. Trots det har dagen inte varit alltför onödig, för jag har fått otroligt många nya och fantastiska musiktips! One Republic, Damien Rice, Timo Räisänen, Jack Johnson och många fler som jag inte kan förstå att jag har missat tidigare. Nu har jag massvis med underbar musik jag borde lyssna igenom, så någon dålig dag är det inte. Stallet ska jag också hinna med att besöka, och ta med mig älsklingspållen på en lika lugn och skön ridtur som igår. Sådant är bra för både kropp och själ!

På onsdagen skriver jag finska och med det är sedan studentskrivningarna totalt över finito finished för min del! Då är det slutarbetet och ogjorda kurser i VYI som jag ska sitta och ha ångest över istället. Varför lär jag mig aldrig att göra saker i tid?

Need a little time to wake up

Nyss hemkommen från stallet sätter jag mig återigen ner i sängen med datorn i famnen. Som om det inte skulle räcka med att jag annars redan spenderat ca 80% av dagen på det stället. Aj aj.

Lördagskvällen blev  minst sagt händelserik och fullproppad med härliga människor, nya bekantskaper, mumsiga drycker och bra musik! Inledde kvällen med förfest hemma hos Mikki i Roparnäs, varefter vi fick skjuts in till stan och till allas vårt kära Fontana. Efter en stunds frysande i den ständigt växande kön slapp vi in i värmen och satte igång med dansandet! Anna och jag letade oss iväg till Cellanova en snabbis efter ett tag, vilket visade sig vara ett bra initiativ. Fick praktisera våra bristande språkkunskaper tillsammans med två rara tyska pojkar, och blev bjudna på lonkero av några trevliga Peffan-studerande. Väldigt underhållande, må jag säga!

Efter snabbisen dit, som troligen inte var så snabb som vi först planerat, återvände vi till våra vänner i Fontana och mera dans. Sedan dissades jag av mina kära vänner, en efter en (but no hard feelings!), så då fick jag söka sällskap hos Thomas och Kalle istället (Cellanova grabbarna alltså). Ett bra alternativ, tror jag!

Innan krogen stängde för natten blev det lite mera dans, och därefter gick Thomas och jag till McDonalds och satte oss ner och pratade och käkade lite. Plötsligt dyker det upp en okänd typ som med några fula kommentarer tiggde om stryk, och innan jag hinner reagera befinner sig de två slagskämparna på golvet. Ack ja, våld löser så många problem. Så kom snälla vakterna och sa "Fy!" och sedan dyker farbror polisen upp och tar med sig bråkstakarna och jag står återigen utan sällskap. Lyckligtvis hittade jag snabbt Evelina, min jobbkompis, och hennes pojkvän och vi beslutar oss för att ta taxi hem tillsammans. Så lyckas jag också stifta ännu en ny bekantskap med min på-andra-sidan-vägen-granne, som jag förut inte visste att fanns, och även han hoppar in i samma taxi.

Snäll som jag är låter jag naturligtvis gentlemännen betala taxifärden, men innan jag traskar hemåt hälsar jag på hemma hos grannen och dricker ett vattenglas och diskuterar diverse problem. Strax innan klockan blir 06:00 bestämmer jag mig för att förflytta mig 100 meter och krypa ner under täcket, så jag tackar för mig och bjuder snälla grannen på en till chokladbit. Och OJ, så skönt det var att sova...

Det var min kväll det. A night to remember, därför kände jag mig tvungen att skriva ner händelserna. Ett plus i kanten till dem som orkat ta sig igenom hela texten! Men hörni tjejer, nästa helg är det påsk, det betyder mera fest! WOHOO! Jag längtar redan.

Jag saknade dock synen av dig igår, för med den skulle kvällen ha varit komplett. Well, you can't have it all.

I pray every single day for a revolution

Gårdagen var otroligt skön. Satt vid O´Malleys tillsammans med Fia & Kati och lyssnade till live-bandet The Fuse. Enormt sköna låtar spelade de, alla covers, men bra sådana. Sjöng med tills min röst började säga ifrån, men då var deras spelning också slut, så vi körde iväg hemåt. Kröp ner under täcket efter 01:00 någon gång, och slumrade sött till i ca 5h innan jag steg upp och körde iväg till stallet. Dags att mata hungriga hästar och visa dem vägen ut till hagen!

Nu sitter jag bara och slösurfar i sängen. Ska strax ringa Andreas och sedan pysa iväg till Alko och diverse ställen på min to-do-lista för dagen, innan jag kör vidare till jobbet för några timmars arbete. Senare i kväll blir det krogbesök för min del. Hoppas som vanligt på att ens få se en liten glimt av ditt vackra leende. Vill inte missa chansen till det.

Jag känner mig patetiskt besatt. Jag har till och med börjat drömma om dig nu! När det går så långt börjar det bli farligt för hjärtat. Det är minsann inte lätt detta tragiska liv jag har. (I-landsproblem?)

Kom hem från Kina för lite mer än en vecka sedan. Ett fint och intressant land, som jag gärna besöker igen, men då med annat sällskap än familjen. Lyckades få en riktigt fin solbränna på bara några dagar i Hainan, det hurrar vi för!  Kom hem med nya kläder och väskor och erfarenheter och upplevelser till det kalla, men ack så underbara Finland igen. Borta bra, men hemma utan tvekan bäst.

En sekund

Känslan.

Den försvann lika snabbt som den dök upp.

Hur kan en dröm krossas på bara en sekund?

Nothing lasts forever.

Jag borde ha lärt mig det nu.

Lyckorus!

Jag är så glad så glad så glad så jag inte vet vad jag ska ta mig till! Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan fortsätta gå runt med denna underbara lyckokänsla i magen, iallafall ett tag till. Och jag önskar att du kan och vill göra detsamma. Penkkis och allahjärtandagsfirande igår, och vilken kväll det blev! Inledde med god mat på Amarillo, varefter vi drog oss vidare till Oliver's Inn som firade sin 23:e födelsedag. Cirkus Oliver stod på scen och drog igång alla kroggäster med allsång och nostalgiska låtar. Superbt! Avlägsnade oss ett varv för att besöka Fontana, där det inte alls var lika roligt, så vi gick tillbaka, Sia och jag. Och att vi gjorde det ångrar jag absolut inte. Åh, jag finner inga ord för hur roligt, mysigt, trevligt, underbart det var. Kan knappt tro det. Efter att ha stått ute i kylan och blåsten i en halvtimme och väntat på taxi, så åkte vi (tyvärr!) hem till mig för att sova. Sia sov över hos mig och körde hem till Sundom idag istället. Trevligt med sällskap. Kikade på en film, Hairspray, imorse också, fast den var rätt tung att kolla på. För mycket musik för trötta öron. Körde mormor till sjukhuset nyligen, morfar fick åka hem idag. Dock ska han återvända på söndag för operation. Jag hoppas verkligen att det går bra... Men herregud, när har jag varit såhär glad senast?! Det är nästan sjukt. Snart flyter det väl fram några glädjetårar ur ögonvrån också. Så glad är jag.

Sooner or later it's over

Det blev en riktigt trevlig kväll på Amarillo igår ändå, tillsammans med Anna, Magnus och Stefan. Jag åt en chicken sallad, precis som jag alltid brukar göra. När valomerkki kom packade vi ihop och var man for hem till sitt! I morse klockan nio kom Sia körandes till mig, och så brummade vi sedan vidare till Kvevlax där vi hämtade upp Anso och så begav vi oss på en road-trip till natursköna hästparadiset Esse för att hälsa på våra kompisar från Bilddagboken! Anna, Emma, Malin och Catzen plus alla deras hästar fick besök av oss, vilket var riktigt trevligt. Innan vi sedan for hem igen åt vi kebab vid Korv-Görans. Mums. En trevlig dag har det varit! En mindre trevlig kväll dock. Min blogg ser konstig ut, men jag orkar inte bry mig just nu.

With a passion for shoes

Jag har gjort det igen. Jag är totalt hopplös och inte alls ekonomisk. Jag köpte mig ett par skor. Skor som inte alls är optimala för detta slaskiga och hemska vinterväder, men skor som är fruktansvärt bedårande och snygga och som kommer att få mig att känna mig som hottast på dansgolvet! En liten push-up för min självkänsla och mitt ego är något jag tar emot med stor entusiasm och glädje!

Vad gäller skor är jag verkligen såld. Jag har minst tio par nu som jag använder lite nu som då. De två senaste tillökningarna i min lilla skofamilj hör alltså till den somriga sorten, som har kommit att fascinera mig mest den senaste tiden. Varma och tjocka vinterdojor (som tål vatten) är inget jag vill slösa bort pengar på, däremot är frysa-av-sig-tårna-skor ett självklart val. Skor skor skor. I'm loving it!

Enligt mina erfarenheter kan man se på en människas skor hurudan person hon är. Ytligt, jag vet, men jag kan inte längre hjälpa att jag dömer en människa utifrån vad hon har på fötterna, blicken dras automatiskt neråt! Jag måste vara en hemsk människa. Andra påstår sig titta först på ögonen eller händerna, jag däremot, jag tittar på skorna. Skorna is the key! Sjukt.

Oj. Jag är så inne i min egen lilla sko-diskussion att jag knappt märker hur onödigt mycket det blivit skrivet! Okej, om jag ska byta samtalsämne då. Som inte handlar om skor. Hmm... Kom jag ihåg att nämna att jag köpte mina nya skor på rea för halva priset och att de dessutom är ganska mycket status tack vare sitt erkända märke? Bronx. Hell yeah. OJ! Nu drog jag iväg igen. Skor. Bäst att lägga av helt! Nästa inlägg ska inte handla om skor och egoism och fördomar, det kan jag nästan lova. Nu sätter jag punkt.

Another day to sing

När jag för en gångs skull bemödade mig att logga in, så blir jag väl tvungen att skriva ett inlägg också, även om jag (som vanligt) inte har någon motivation till det.

Det nya årtalet kallas tvåtusenåtta och jag må då verkligen säga att invigningen av det knappast kunde ha varit så mycket bättre! Underbart sällskap, god dricka och bra musik! Resten av det positiva ska jag nog inte nämna, det är alldeles för intimt för de flesta.

Så vad är mina förväntningar inför detta år? Jag hoppas på att hitta min drömprins. Iallafall en tillfällig sådan. Tjäna mycket pengar ska jag, resa mycket (helst en snabbis till England också, förutom Kina och Cypern), äta mycket (här kommer ett till "som vanligt" inom parentes), träffa nya intressanta människor och umgås mycket med mina nuvarande vänner! Nyårslöften har jag dock inte avgett. Att lova att jag ska sluta bita på naglarna är att utmana ödet, det lär inte gå detta år heller, misstänker jag. Och att som Anna lova att börja äta nyttigt och motionera mera är inte heller något jag tänker satsa på. För precis som för henne så är en sådan sak dömd att misslyckas! Bäst att bara ta en dag i taget och se vart världen bär en.

Efter denna vecka lär jag vara fullständigt utpumpad, så mycket jobb som jag har! Jobba varje dag efter skolan förutom tisdag och söndag. Tufft, men ett pyttepyttelitet steg närmare miljonerna! Lördagskvällen skulle jag gärna hitta på något roligt, typ krog, men med tanke på att jag, Sia och Anso troligen ska köra iväg till Esse på söndagsmorgonen tror jag inte att det är en vidare fiffig idé. Tyvärr.

Det var allt (och det blev ju en hel del!) jag hade att komma med ikväll. Tack och godnatt!