Nu eller aldrig

Nu börjar det dra ihop sig på allvar, och det känns verkligen i hela kroppen. Antingen är man fruktansvärt trött och vill inget annat än sova dag ut och dag in, eller så hoppar och skuttar man upp och ner och vet inte vad man ska göra av all extra energi som samlas inuti. Med bara några veckor kvar av skolan är det inte lätt att slappna av och njuta av livet ens för ett halvt dygn. Det är nu eller aldrig, känns det som.

Min älskade vän och kusin Micaela fick sin dotter sent på fredagskvällen! Vad jag är glad för hennes och Joas skull. Jag kan inte förstå att Micaela har blivit mamma åt en vid födelsen 51 cm lång liten flicka med mörkt hår. Micaela, som alltid har varit en bästa vän som man kan prata om allt med och göra de mest dumma saker tillsammans med. De tiderna när vi for runt i Lepplax och spionerade på pojkar och satte salt istället för socker i grädden till fruktcocktailen är definitivt över nu.

Vuxenlivet smyger verkligen på en med skrämmande snabb takt och vänner och bekanta gifter sig och får barn hit och dit. Själv befinner man sig i någon sorts noll-zon, och vet inte riktigt vad man vill göra av livet och hur man ska hantera ansvaret och allvaret som står som ett faktum rakt framför näsan på en. Ibland vill man inget hellre än hoppa tillbaka några år och få vara en bekymmerslös och fri fjortis igen.

Prestationsångest

Jag vill verkligen inte vara med längre. Om jag kunde skulle jag gömma mig under täcket tills allt är över och hoppas att alla skolarbeten och allt jobb på något mirakulöst sätt blir gjorda trots min frånvaro.

Imorgon bär det av på kryssning tillsammans med klassen och övriga svenska treor från VYI! Först åker vi ner med buss till Åbo, varifrån vi sedan invaderar Viking Line och kryssar över till Stockholm och sedan tillbaka igen. Oj, vad vi ska festa! Och usch, vad mycket pengar det kommer att slösas. En till sak att ha ångest över, alltså. Halleluja.

Ina och jag red ut i skogen idag och byggde lite hinder som vi sedan hoppade över. Jätteroligt, sa Kessu och skuttade lite extra! När vi sedan tog en snabbgalopp längs en väg så orsakade Beas plötsliga tvärnit att Kessu halkade på lite snö och trillade omkull. Både Ina och jag fick alltså till varsin riktigt läcker ofrivillig avsittning; Ina i vattenpölen och jag på fötterna i en buske! Lyckligtvis klarade sig både hästar och människor utan några skrapsår. Och lite lustigt var det nog.

Do you really want to live forever?

Kom nyss hem efter en hurtig promenad och nybörjar-ridlektion i månskenet. Och klockan är över 03:00 på natten när jag skriver detta, ja. Jag och T beslutade impulsivt via msn att vi skulle hitta på något, eftersom alla våra vänner var på krog och vi satt hemma, nyktra, och hade tråkigt. Sagt och gjort, så blev det. Tänk vad mycket roligare allting kan bli om man bara gör det mitt i natten!

Anledningen till att jag inte for med mina vänner på krog var min 12h långa arbetsdag på Vasabladet. Började klockan 10 och slutade 22. Tack och lov är det inte ett lika krävande och fysiskt och psykiskt tungt jobb som att sitta i kassan i butiken! Och jag är verkligen enormt glad att ha fått chansen att jobba som reserv/"inhoppare" på VBL. Världens chans liksom!

Idag har jag bl.a. lärt mig köra Volkswagen Golf, skakat hand med och fotat Martin Timell, förfrusit händerna och röven av mig under de två fotbollsmatcher jag skulle föreviga i bild, redigerat bilder, samt ätit lunch på nya Kings & Queens i Brändö och fått ruskigt dålig service. Det har alltså varit en händelserik dag och nu ska jag äntligen krypa ner i sängen och sova gott!

Hurra, hurra

Måndag. Vad mer finns att säga för att beskriva denna usla dag?

Det snöade inatt igen. Snö i mitten på april. Snö. Var i helvete är min vår när jag som bäst behöver den?! Inte nog med att vårt internet fortfarande inte fungerar där hemma, nej nej, mera jävligheter dyker minsann upp varje dag.

Helgen visade sig bli riktigt trevlig och händelserik, trots att den tillbringades nyktert (för en gångs skull)!

Fredagen var jag först en stund med Fia och hämtade hennes systers iPod (2Gb) som jag köpte, efter det körde jag vidare till Anna och tittade på den löjligt bedårande filmen Enchanted och skvallrade lite.

Lördag bestod av jobb och umgänge med Fia. Traskade genom skogen och längs med stranden med krigsmålning och enorm äventyrslust och till min stora lycka hittade jag både en golfboll och en svensk enkrona! När mörkret föll bänkade vi oss framför teven med chips, godis och popcorn och tittade på Exorcisten, vilket visade sig vara den sämsta filmen jag sett på mycket mycket länge. Jag som vanligtvis darrar som ett löv i höstvinden av skräckfilmer satt nu och gäspade och rynkade på ögonbrynen! Det är inte normalt, ska ni veta. Trevlig kväll var det, hursomhelst.

Söndagsmorgonen serverade jag frukost åt hungriga hästar och plaskade sedan genom leran med dem ut i hagarna. När alla djur var ute åkte jag hem och åt lite frukost myself och kikade på The Water Horse. Efter det till stallet igen och mocka några boxar och sedan ut och rida med Anna och hennes finnpojk Tulilento. Trevligt med nytt ridsällskap. Innan jag for hem igen hann jag med ett mysigt lerbad och svullen lilltå thanks to min för dagen oerhört lättskrämda häst. Eftersom jag stank av gyttja och hästskit när jag kom hem besökte jag bastun. Efter det tittade jag på en till film, This Is England, och sedan fick jag ett ryck och for ut och sprang en stund. Kvällen avslutades med en tredje film, A Beautiful Mind.

Summa sumarum var det en riktigt skön och lugn helg! Borde vara nykter oftare, tror jag nog.

Internetlös

Idag är en mycket dålig dag. Snö och is i april, skit vitsord i provet i avtalsrätt, ofärdig skriftlig del, fisk till lunch, mens och ett modem hemma som vägrar fungera. Det enda positiva med dagen var att herr Bäckman på VBL ringde och undrade om jag kunde jobba nästa lördag. Ja tack!

För övrigt är jag fortfarande förbannad, men det hjälper mig att komma över honom lättare och snabbare. Det har faktiskt gått över förväntan med den saken.

Håller som bäst på att filma en kortfilm som vi har till uppgift att göra i skolan. Filmade både måndag och tisdag och nu ikväll ska vi filma på olika ställen i stan och därefter är den biten avklarad. Det har varit riktigt roligt hittills! Jag fungerar som stillbildsfotograf och chaufför. Lattjo.

Jag orkar inte med någonting längre. Det finns ingen motivation eller ork alls. Bara jag slipper ur denhär skolan så hoppas och tror jag att allt ordnar upp sig. Annars vet jag inte vad jag gör.

Aldrig mer ska jag falla

Nyss hemkommen från en livad utekväll, på Dallas och därefter Fontana, sitter jag nu här och svär över min dumhet och din själviskhet. Kanske inte den bästa tidpunkten (04:11) att skriva blogginlägg, men jag kände ett stort behov av att få skriva av mig lite känslor nu på en gång. Imorgon bitti kan de känslorna ha svalnat och jag ha tappat motivation att beskriva mitt humör.

Jag träffade honom. Efter ännu lite ignorans (och du som inte var så barnslig att du sket i att hälsa? Hah!) och blickar åt hans sida så bestämde jag mig för att ta tjuren vid hornen och säga något. Det räckte dessvärre så länge som till de sista lugna låtarna innan jag faktiskt vågade gå fram, plus att jag råkade på min och Annas favoritvakt från Cellanova där imellan. Iallafall, vi dansade och jag hade många frågor som han inte hade något bra svar på, så jag vet inte om jag fick så mycket ut av det. Jag blev bara ännu argare. Vårt avsked sen... hur ska jag nu kunna tala med honom utan att se på honom med avsky och förnedran? Jag är så otroligt besviken och sårad och ARG så jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag skulle ju inte gråta. Han är väl inte värd mina tårar, eller hur? Jag kan inte med ord beskriva hur underbart det var att ha vänner vid min sida som bokstavligen torkade bort mina tårar. Det betyder så enormt mycket i såna stunder! Tack.

Vad jag är arg. Med gråten i halsen sitter jag i sängen och undrar om jag ska sova eller tänka eller lipa. Eller kanske en kombination av alla tre? Jag behöver prata med någon imorgon. Vem anmäler sig som frivillig? Jag behöver komma bort ett tag och göra något roligt och tänka på annat. Orkar inte ens fundera på hur det ska gå med examensarbetet... det känns inte särskilt relevant i denna stund.

For you

Dagen började med sovmorgon och fortsatte sedan som en mumsig pyttipanna med examensarbete, ridtur i skogen, spökhus och kaffe med bullar i Malax som ingredienser. Kryddat med en stor dos trevligt sällskap och ett par överraskande djur är det allt som krävs för en riktigt lyckad dag! Förutom möjligtvis det ofrivilliga skrivandet på examensarbetet då. Är så fruktansvärt led på den skriftliga delen, precis som alla andra tycks vara. Dessvärre har jag inte så många andra val än att skriva det, om jag vill slippa från skitskolan redan i vår. Och det vill jag verkligen.

Jag hade tänkt berätta om olika glädjeämnen i livet i dagens inlägg, men vid närmare eftertanke tror jag att jag avstår från det ett tag till. Ni får hålla till godo med lite vardagligare saker än så länge, som till exempel vad jag ska ha på mig på morgondagens födelsedagsfirande och krogbesök? Nä, jag skämtade.

Rummet borde städas, för i morgon bitti kommer en dam på besök för att inspektera huset och familjen, för att se om vi duger som värdfamilj för ett eventuellt sommarbarn. Mamma är väldigt mån om att göra ett gott intryck, men själv bryr jag mig rätt lite. Sanningen är väl viktigast, och så som mitt rum ser ut nu, lär det ju troligen göra i sommar också, inte sant? Fast några väskor och plastpåsar kan jag väl gömma bakom dörren och om mamma trilskas blir jag väl tvungen att bädda sängen och plocka undan lite smutstvätt också. Tror dock inte att jag har ork att göra något åt det nu. Det börjar bli läggdags även för stora flickor nu.

She couldn't quite explain it

Vilken vacker dag det har varit idag, gott folk. För en gångs skull har humöret varit på topp så gott som hela dagen, och solen har glatt många med sin närvaro. Förutom provet i avtalsrätt på slutet av skoldagen har jag inget att klaga på.

For till Jennifers lägenhet ovanför torget en stund efter skolan tillsammans med Anna som behövde en kunnig assistent när hon skulle fotografera Jennifer till sitt slutarbete. Tror nog att det blir superba bilder från hennes sida, men känn ingen press för det, kära vän! Hihi. Vad det blir av mitt slutarbete har jag dock ingen aning om. Orkar knappt tänka på det heller.

Anyway, tiden flög iväg och plötsligt slog det mig att jag borde ha hämtat lillebror från dagis för 45 minuter sedan! Panik! Ringde runt som en yr höna och skämdes, men Petra hämtade honom och jag tror nog att han inte drabbades av några traumatiska men efter den lilla incidenten.

Det vackra vädret var jag ju tvungen att utnyttja, till nackdel för examensarbetet som jag lovat mig själv att börja skriva på, så det blev en liten äventyrlig fototripp till Vasklots gamla fabriker. Fick nog ett par bilder som jag blev riktigt nöjd med till slut, trots taggtråd, gyttja och videoövervakning. Tycker att min bildredigering har utvecklats en hel del bara på en vecka, faktiskt. Övning ger färdighet!

Det är en annan liten grej jag skäms lite över, och det är att jag inte är riktigt ärlig mot person X. Det känns inte helt rätt med detta smusslande, men jag är bara lite rädd för hur X kommer att ta det om X fick veta. Vad skulle jag själv ha tyckt i en liknande situation? Oroa er inte, people, jag spelar inget fult spel eller gör något hemskt och oförlåtligt, det är bara lite knepigt, det är allt.

Men, som med allt annat så löser det sig väl med tidens gång. Nu vill jag sova. Godnatt!

Trouble is her only friend

Klarade mig utan ett enda aprilskämt detta år igen. Annat var det när man var liten och bekymmerslös och kunde hitta på de mest simpla och fantasifulla skämten som man trodde att alla gick på. Varför kan jag inte få vara fem år igen? Vad enkelt det skulle vara då.

Jag måste sluta vara så förbannat lat. Jag kommer aldrig komma någon vart i livet om jag ska fortsätta slöa på detta sätt. Och varför kan jag inte sluta tänka på dig?! Måste verkligen sluta utsätta mig frivilligt för psykiska plågor.