Olet kaunis niin kuin aina

Andra dagen i Mediacity avklarad utan större problem! (Inga som jag vet om iallafall.) Har även besökt tandläkarstolen idag och genomlidit borrning och lappning av en tand. Min vänstra sida av käken och munnen var bedövad i många timmar, och fortfarande, snart 8 timmar senare, tar det ont om jag gapar lite för stort. Har dock lyckats klämma i mig lite wok ändå, fast Fröken Tandläkare var noga med att poängtera att jag inte skulle äta förrän bedövningen släppt! Om så vore fallet hade jag nog svultit ihjäl redan. Stora flickor som jag behöver mat i alla lägen och situationer.

Dagens goda gärning är också uträttad. Öppnade dörren för ett äldre par med gåvagn (eller vad det nu heter?) vid en butik på Strandgatan. Speciellt gubben, som hade en guldtand, blev väldigt lycklig och kunde inte tro att en av dagens omöjliga ungdom faktiskt kunde vara så snäll. Klapp, klapp på duktig jag!

I helgen blir det Helsingfors och KENT-konsert och jag är fruktansvärt glad och ser väldigt mycket fram emot det! Jag ska få se Kent LIVE! Vilken dröm! Jag kanske ska nypa mig i armen? Åh, det ÄR sant! Hallelujah moment! Haha.

Nu ska jag fortsätta försöka slå personliga rekord på Betapet. Jag har blivit beroende av spelet fast jag för några månader sedan själv inte kunde förstå hur folk orkade spela det. Men, är man en gång fast i Betapet-träsket så är man!

Buried in the past

Hur kan en människa som stått en så nära i över ett år plötsligt kännas så främmande och skrämmande, men samtidigt också väldigt tilltalande? Och hur kan en människa vara så extremt egocentrisk och blind och vägra se de andra individerna runtomkring sig? Jag bara undrar. Förväntar mig inga svar på frågorna, men det känns bra att ställa sig dem, för man lär av andras och egna misstag.

Nu är helgen så gott som över, och tv-inspelning i Mediacity väntar och lockar inför nästa vecka. Dessutom, bara tre veckor kvar till min 18-års dag! Som jag längtar till dess.

Fredagen blev en hemma-hos-Sofia-sittar-kväll med chips, lonkero, Idol och Big brother tillsammans med Zof, Mic, Mia och Sara. Väldigt trevligt! Kom även fram till att två veckor i Agia Napa inte vore helt fel och att vi ska beställa resan nästa helg.

Lördagen blev, mot alla odds, en utekväll på krogen. Fontana. Fick låna ID, så jag smet in tillsammans med den redan myndiga Sofie. Drack ändå inte mer än två lonkeron, så någon vild och alkoholiserad kväll var det inte. Dansade tills vi blev svettiga, jag, Fia, Mathias, Rosanna och Iréne, och resten av tiden gick åt till att diskutera dittan och dattan med diverse fyllefolk. Jag ville prata med dig, men jag vågade inte. Och idag ångrar jag det förstås. Hursomhelst så var det trevligt på krogen. Efter ett par timmar tyckte vi det räckte, så jag, Fia och Mathias traskade iväg till Sebastian på en inte så livad efterfest. Jag somnade nästan, och innan vi kom hem var det nästan morgon.

Söndagen, detvillsäga idag, sov jag länge och därefter for jag till stallet och ut på en ridtur med Ina och hennes ponny. Det var väldigt trevligt och givande, som vanligt! Busade även med kärror och vagnar på det nycementerade förrådsgolvet en stund, skoj. Och nu sitter jag här.

Det var min helg det. Jag är inte på världens mest hejdundrande humör, men kanske det blir lite bättre om jag äter något nu? Smaklig måltid till mig, hurray!

Seize the day

Detta uttjatade talessätt (Carpe diem / Seize the day / Fånga dagen) är dagens bloggtema. Sucka och stöna bäst ni vill, jag tänker ändå rabbla upp några av mina tankar! Jag tittade på filmen The day after tomorrow igår kväll, och visst väckte den några tankar gällande miljön och naturen och människorna. Även om det scenariot inte lär utspela sig på vår jord inom de närmaste århundradena, så kunde jag inte låta bli att fundera. Tänk om det var ens sista dag i livet? Tänk om man aldrig mer fick se sin familj? För hur omöjligt och bisarrt det än kan låta, så kanske det är så. Det är ju svårt att veta på förhand om man följande dag ska bli ihjälkörd av en rattfyllerist, få en tegelsten i huvudet eller kanske träffas av en meteorit. Pang bom krasch. Död. Jag drömde tillochmed om döden inatt, och kom fram till att jag vill dö lycklig. (Vem vill inte det?) Jag vill dö som gammal och jag vill veta att jag har gjort bra saker i livet. Jag vill skaffa familj och barn och leva lycklig. Sen vill jag dö. Nu är detta alltså inte fallet för alla. Jag vet inte om det är Gud som har bestämt på förhand vilka som ska dö. Vi kanske bara är som små dockor och leksaker i hans stora dockvärld. Gud leker med oss och orsakar katastrofer, krig och död för att roa sig själv. Hur hänger då allt detta ihop med Carpe diem? Jag tycker att man ska glädjas över allt det som är bra i livet och ta avstånd från allt som tar ont och sårar, både en själv och andra. Bort med dåliga minnen och ersätt dem med nya och lyckliga stunder! Tänk inte på allt det som har varit eller är dåligt, tänk på det som har varit eller är bra! Ett annat bra ordspråk är; Du skall icke sörja det du saknar, utan glädjas åt det du har. Om man bara kunde tänka så hela tiden. Jag vet själv hur svårt det är. Ibland måste man väl få gråta ut också, man kan ju ändå inte gå runt och vara fånigt småleende och happyhappy precis hela tiden. Till sist får man ju ont i mungiporna av alla leenden och skratt! Tror det får räcka såhär, vet inte om jag fick ut något av att skriva detta, men jag kände ett behov av att få göra det iallafall. En sista fras; Don't worry, be happy! Det blir nog bra till slut.

Skolångest

Vilken jobbig dag. Varför är alla dagar så jobbiga nuförtiden? Så borde det väl inte få vara heller. Anna tvingade mig att skriva ett inlägg, så hon får något att läsa. Hoppas du är nöjd nu! Fast det är kanske lika bra att jag skriver ett, för det finns inget att göra i skolan iallafall. Eller ja, det finns väl alltid uppgifter som borde göras klart, men det finns ingen ork, soooom vanligt! Vi borde dock försöka fixa tapeter till vår inspelning vid Mediacity nästa vecka. Jaha, och höstlövet är alltså finito för denhär gången också. Nu är det slut på sovmornar! Bara 3 veckor kvar i skolan så har vi 6 veckor praktik, som jag ska tillbringa på Vasabladet. Yes! Och efter det gymnasieperiod. Usch fy. Snart borde man kanske anmäla sig till vårens studentskrivningar också, ångest ångest ångest panik! Vad skönt det ska bli när skolan är avklarad. Ett år med jobb och sedan fotoutbildning, förhoppningsvis. Jag är så inställd på att gå dendär fotolinjen i SYH, så det blir väl att flytta till Jakobstad i 4 år då, hur hemskt det än låter. Vad gör man inte för att få göra det man vill? Undrar bara hur jag ska göra med min häst. Ska jag ta med honom eller ska jag försöka hitta en halvfodervärd eller något? Tur att det är nästan 2 år kvar till det än, så slipper jag fundera på den saken. Tills vidare iallafall. Allting handlar bara om skolan nu, tycker jag. Och jag har absolut ingen motivation. All min flitiga skolanda dog ut redan på lågstadiet. Nu har jag skrivit ett långt jävla inlägg om skolan. Nu får det räcka med det. Bara en rubrik på inlägget kvar. Hmm. Ah! Sådärja. Tack för mig!

What a feeling

Igår var det tortilla/taco-kväll hemma hos Sara tillsammans med gänget! Otroligt gott, och som vanligt åt jag mest av alla. Klämde i mig 4 stycken tortillas och var knappt mätt. Vi planerade också vad gäller vår gemensamma partyresa ner till, troligtvis, Aiya Napa. Kom fram till att det nog blir bäst att resa dit i augusti nästa år, och att vi borde börja beställa resan dit snart, så nu är det dags att börja spara pengar då! Det bara måste bli av, annars blir jag besviken. En hel vecka tillsammans med tjejerna, what a feeling! Hursomhelst, tack för en jättetrevlig kväll!

Never meant to hurt you

Jag vet inte riktigt vad jag vill skriva och berätta om idag, så det får bli ett kort inlägg idag. För det första: jag ville aldrig ljuga för dig, men jag ville inte heller såra dig. För det andra: jag körde bil för första gången i mitt liv igår, och imorgon ska jag köra igen! Läskigt, men ganska roligt faktiskt. För det tredje: jag är trött, men ganska glad. And that's it for today, folks!

Låt ödet visa vägen

Jag känner det på mig. Det känns i hela kroppen. Denhär dagen kommer att bli ett helvete! Mitt huvud håller på att sprängas och allt är bara så himla jobbigt just idag. Du bryr dig noll, du bryr dig ännu mindre och han bryr sig minst. Hur ska dagen då kunna bli något annat än en total disaster? Om det inte vore för att jag tvunget måste cykla iväg till jobbet så skulle jag krypa tillbaka ner i sängen och inte stiga upp förrän någon längtar efter och vill vara med mig. Åh, jag är så naiv. Varför skulle någon vilja umgås med en surpuppa som jag?

Vissa dagar känns allt bara för jävligt. Idag är en sådan dag. Ja, jag tycker synd om mig själv! Och ja, jag vet själv hur fånigt detta måste vara att läsa, men jag bara måste få avreagera mig lite. Ta inte allt på så blodigt allvar, egentligen mår jag bara bra, det är bara idag som allt känns skit skit skit. Jag vet att jag inte borde gå runt och leta, för det är då som allting skiter sig. Och det är väl just precis det som har hänt även denhär gången. Varför har vissa människor (som jag) så svårt att låta ödet styra och ställa över livet? Det som är menat att ske, det sker, i sinom tid, så varför kan jag inte bara sluta försöka? Jag blir så arg på mig själv. Jag kan ju inte tvinga någon att tycka om mig, och ändå kan jag inte sluta försöka. Lägg av med det nu, Malin! Sluta! Och ändå är det en liten röst i mitt huvud som envist fortsätter viska; "Om jag bara fick försöka en gång till"... NEJ, sa jag ju!

I’m still standing here

Vaknade upp i morse och visste att dagen var förstörd. För det första; det hade snöat. För det andra hade jag ont i halsen, hosta, huvudvärk och sjukt i knäet. Jättekul! Så jag stannade hemma istället för att åka till skolan och få något gjort. Jag skjöt upp alla ogjorda uppgifter ännu längre. Bravo.

Nu har jag duschat och klätt på mig, och ska bryta dagens Betapet-mönster genom att cykla iväg till Fia och vara social resten av kvällen. Och så kommer det ju ännu en fredagsfinal av Idol. Höstlovet är iallafall här nu och det är ju inte något att klaga över. Vad skönt det ska bli att få sova länge på mornarna! Och stanna uppe sent på kvällen! Hoppas bara att snön håller sig borta ett tag till. (Den snö som kom idag är redan bortsmulten.) Hoppas alla får en trevlig kväll och helg!

There’s a message in the wires
And I’m sending you a signal tonight
You don’t know how desperate I’ve become
And it looks like I’m losing this fight
But it’s my heart that’s breaking
Down this long dusty road of mine 

When she gets lonely

Teater igår, en pjäs om 1960-talets största vita rocksångerskas liv; Janis Joplin. Tragiskt slut på livet hade hon, tydligen. Knark, alkohol och obesvarad kärlek. Iallafall, det var en bra pjäs, och Sue Lemström (rätta mig om jag minns fel) som spelade huvudrollen sjöng fantastiskt bra! Så även om själva handlingen inte var super, var det skönt att bara sitta ner och lyssna på hennes otroliga röst. Joplin gjorde en hel del bra musik också. Beundransvärt. Tack Kenneth, för att jag fick komma med dig på teatern! Tror det var ganska nyttigt för mig (eller båda kanske?) att ses igen. Det blev så mycket lättare nu.

Idag, då jag kommer hem, tänker jag bränna en mp3-skiva med bra musik. Efter det tänker jag cykla iväg till stallet och efter det tänker jag lägga mig ner i sängen och lyssna, lyssna och lyssna på musik. Sånt är bra för själen. Höstlovet är dessutom på kommande! Ledig imorgon och på fredagen är det frivillig närvaro, men eftersom jag har en del uppgifter som bör fixas så tänkte jag nog pallra mig iväg till skolan iallafall. Så jag får allt det undan. På måndag ska jag köra bil för första gången i mitt liv! Och på onsdag för andra gången! Ja, jag lyckades äntligen ta mod till mig och anmäla mig till körlektionerna. Någon gång ska det ju ändå ske. Brrr... läskigt. Det är ju ändå bara lite mer än en månad tills min myndighetsdag. Och någon gång ska jag väl ta det där körkortet ändå. Praktikplats borde jag absolut få skaffat också. Vasabladet hör ju aldrig av sig, så jag borde kanske försöka hitta en Plan B. Och jag tror jag vet vart jag ska söka, bara ingen annan redan hunnit fråga där. Nu vill jag hem! Jag är trött och har huvudvärk och ont i halsen. Stackars, stackars mig.

Monday part two

Ja, det är tisdag idag och inte måndag, jag vet, men denna dag känns minst lika jobbig som gårdagen! En till måndag alltså. Därav rubriken. För de som inte uppfattade det. Hursomhelst! Sitter i skolan och har väldigt tråkigt, som vanligt. Har nyss käkat potatismos och köttsås och sallad, allt enligt tallriksmodellen! En stor portion blev det också. Nu har vi fått en trevlig uppgift av läraren igen som ingen orkar göra klart före sista minuten, som vanligt. Att man aldrig lyckas ta sig i kragen och få något gjort! Vi slutar klockan 14 idag, så då ska jag till stan och vänta på att bilskolan börjar och efter det ska jag på teater med Kenneth. Det kommer säkert kännas konstigt att träffa honom igen efter att vi varit frånskilda i ca 2 veckor... Men att bryta upp var mitt beslut och jag står fast vid det. Även om jag nog gärna vill träffa honom igen. Jag vill flytta hemifrån. Helst nu genast. Jag har absolut ingen lust att komma hem efter att pappa skrek åt mig i söndags. Jag blev både sårad, arg och rädd. Nej, jag vill verkligen inte lyda någon som skriker åt mig för något som han eller hon inte själv mår dåligt av! Om ungefär en månad fyller jag 18, så jag tycker nog att jag kan bestämma vad jag vill och inte vill göra själv vid dethär laget! Herregud, hur mycket skit ska man få ta egentligen? Det är nog dags för den lilla fågeln att prova sina egna vingar och flyga ut ur boet. Men det är ju fanimig inte lätt det heller! Så gott som allt man gör och alla beslut man tar nuförtiden beror på ens ekonomiska situation. Har man inga pengar får man helt enkelt nöja sig med det man har. Stack till Anna igår efter skolan och efter att jag varit i stallet. Sov över hos henne. Det var min egen lilla barnsliga och löjliga hämnd, och jag vet faktiskt om hur fånigt allting låter och hur barnslig jag är, jag behöver ingen påminnelse! Och nej, jag tror inte alltid att jag vet bäst och har rätt, men detta är bara mitt sätt att hantera mina känslor! Jag flyr undan, gömmer mig, försöker lägga det bakom mig. Ord är för mig lättast att få fram som text. Jag pratar mycket, men sällan om riktigt svåra känslor. Det är bara så det är. Man bör respektera andra människor och deras sätt att vara, men man behöver fan inte ta någon skit och det tänker inte heller jag göra utan protester! Face it! Nästa vecka är det höstlov. Vad skönt det ska bli att få sova på morgnarna. Jag behöver få vila ut lite. Det har varit så himla mycket på sistone, och jag hinner inte med allt jag skulle vilja hinna med. Var kan man beställa lite extra tid?

Skvallerbytta bing bong!

Aah, tittar på Idol, äter kycklingsallad och dricker mjölk. Inte alltför fy skam det inte! Fast jag hade ju gärna haft sällskap. Nåväl, man kan inte få allt man önskar sig!

Har jobbat från klockan tre till klockan nio idag. Det var kul på jobbet, men vad trött man blev på slutet. De stunder när det var lite mindre folk i butiken satt jag och Mia och skvallrade och pratade om dittan och dattan. Och bråkade om vem som först skulle gå tillbaka till kassan. Tänk om chefen hade hört vilka entusiastiska och ivriga arbetstagare han har anställt! Jag stannade hemma från skolan idag, för jag mådde inte alls bra när jag vaknade. Illamående, som senare på dagen förvandlades till huvudvärk och ont i halsen. Jag tror jag är förkyld... Jag fick iallafall hela fem sidor text på kortfilmsmanuset! Det tänker jag avsluta på söndag. Före det hinner jag inte. Jobb imorgon igen, och efter det cyklar jag iväg till stallet på knytkalas! Vilken jobbig och ensam kväll. Nu när maten tog slut är jag inte lika glad och positiv längre. Jag har tråkigt! Och jag är ensam! Jag saknar något.

Dimma

Idag är mitt humör på en ganska hög nivå, och det är jag lättad över! Tänk om allt hade blivit en total flopp och katastrof? Vad besviken jag skulle ha varit idag isåfall. Men, nu är det ju inte så och jag är glad. Får se hur detta utvecklas i framtiden sedan. Positivt, hoppas jag ju förstås. Fast jag vågor nog inte hoppas för mycket heller, tänk om allting skiter sig... Jag hade planerat att skriva på filmmanuset idag, men jag sov för länge för att orka börja på med det. Jag ska ju till stallet om en timme, på så kort tid skriver ingen manus! Och efter stallet ska jag åka buss in till stan och lära mig mera om bilar och trafik. Och efter det lär jag knappast orka något alls. Kenneth fyller 24 år idag, gratulerar! För övrigt är det inte en så speciell dag, förutom att jag då är ledig från skolan. Det är dimmigt och kallt ute idag, tror jag ska ta på mig vinterjackan till stallet. Eller nej. Det kan man ju inte göra redan i oktober. Hemska tanke! Vintern får nog hålla sig borta ett bra tag till, tycker jag. Sommaren borde komma tillbaka istället.

Möbler, prov och värk

Besökte nyss några, eller de flesta, av Vasa stads möbelaffärer för att hitta idéer och få inspiration till vårt scenografiuppdrag inför tv-inspelningen. Filip ställde upp som chaufför och jag, Sia, Iréne och Soffi trängdes i bilen och blev alldeles svettiga pga att värmesystemet stod på max. Hursomhelst, vi hittade det mesta vi var ute efter, en soffa, en hylla och bord. Nu ska vi bara dra på charmen och fråga snällt om vi inte kan få låna sakerna en vecka. Lite reklam för affären och deras namn i eftertexterna. Två affärer verkade iallafall positivt inställda, medan Sotka genast sa nej. Och inte på ett särskilt vänligt sätt heller, enligt Filip, som var den som framförde vårt ärende. Därför tänker vi nu sprida ut att Sotka har dålig kunbetjäning! Sådetså.

Ikväll borde jag studera lite engelska. Ska skriva provet till kurs 4 på omtenten imorgon, och lite kanske jag borde kunna. Jag vet inte om jag helt vågar lita på att jag klarar det på talang... Det är alltså mina planer för ikväll! Ah, så har jag väldigt ont i magen också. Och ja, jag bara måste beklaga mig lite över mensvärken på bloggen! Det kanske tar lite mindre ont då?