Än en gång gjorde Han mig till en mycket lycklig kvinna. Det värsta är bara att Han och jag aldrig kommer att bli vi. Jag vågar inte ens hoppas på att något sådant skulle kunna inträffa. Det vore alldeles för bra för att vara sant.
Jag hade varken förväntningar eller krav när jag träffade Honom igen. Ändå blev det så mycket bättre än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Herregud, hur kan en människa vara så otroligt jävla underbar?! Jag skulle än en gång kunna gråta rätt ut av glädje och lycka, samtidigt som jag lika väl kunde gråta av förtvivlan och besvikelse. Jag har då aldrig tidigare träffat någon som får mig att känna så. Jag har aldrig tidigare träffat någon som Han.
Jag ville inte bli kär. Det är alldeles för farligt för hjärtat. Nu vet jag varken ut eller in och jag antar att jag kommer fortsätta att hoppas och vänta och söka och vara sådär löjligt patetisk och desperat igen. Jag vill inget mer än vara med Honom, men jag tänker inte pressa Honom till något när Han ändå inte vill det.
Allt är bara så konstigt nu. Oförståeligt. Varför?
Hela helgen har varit konstig. Det brukar inte vara så.
2 kommentarer:
malinhjärta. tänk på Gloria Gaynor (heter hon ens så?) - I will survive och sjung sjung sjung som vi gjord vi ollis. sjunga det kan du, så synd för Honom att han missa världens sångprinsessa på häst :)
Tack Sarah, du e no för härli du! :)
Skicka en kommentar