Nu börjar det dra ihop sig på allvar, och det känns verkligen i hela kroppen. Antingen är man fruktansvärt trött och vill inget annat än sova dag ut och dag in, eller så hoppar och skuttar man upp och ner och vet inte vad man ska göra av all extra energi som samlas inuti. Med bara några veckor kvar av skolan är det inte lätt att slappna av och njuta av livet ens för ett halvt dygn. Det är nu eller aldrig, känns det som.
Min älskade vän och kusin Micaela fick sin dotter sent på fredagskvällen! Vad jag är glad för hennes och Joas skull. Jag kan inte förstå att Micaela har blivit mamma åt en vid födelsen 51 cm lång liten flicka med mörkt hår. Micaela, som alltid har varit en bästa vän som man kan prata om allt med och göra de mest dumma saker tillsammans med. De tiderna när vi for runt i Lepplax och spionerade på pojkar och satte salt istället för socker i grädden till fruktcocktailen är definitivt över nu.
Vuxenlivet smyger verkligen på en med skrämmande snabb takt och vänner och bekanta gifter sig och får barn hit och dit. Själv befinner man sig i någon sorts noll-zon, och vet inte riktigt vad man vill göra av livet och hur man ska hantera ansvaret och allvaret som står som ett faktum rakt framför näsan på en. Ibland vill man inget hellre än hoppa tillbaka några år och få vara en bekymmerslös och fri fjortis igen.
1 kommentar:
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar