Need a little time to wake up

Nyss hemkommen från stallet sätter jag mig återigen ner i sängen med datorn i famnen. Som om det inte skulle räcka med att jag annars redan spenderat ca 80% av dagen på det stället. Aj aj.

Lördagskvällen blev  minst sagt händelserik och fullproppad med härliga människor, nya bekantskaper, mumsiga drycker och bra musik! Inledde kvällen med förfest hemma hos Mikki i Roparnäs, varefter vi fick skjuts in till stan och till allas vårt kära Fontana. Efter en stunds frysande i den ständigt växande kön slapp vi in i värmen och satte igång med dansandet! Anna och jag letade oss iväg till Cellanova en snabbis efter ett tag, vilket visade sig vara ett bra initiativ. Fick praktisera våra bristande språkkunskaper tillsammans med två rara tyska pojkar, och blev bjudna på lonkero av några trevliga Peffan-studerande. Väldigt underhållande, må jag säga!

Efter snabbisen dit, som troligen inte var så snabb som vi först planerat, återvände vi till våra vänner i Fontana och mera dans. Sedan dissades jag av mina kära vänner, en efter en (but no hard feelings!), så då fick jag söka sällskap hos Thomas och Kalle istället (Cellanova grabbarna alltså). Ett bra alternativ, tror jag!

Innan krogen stängde för natten blev det lite mera dans, och därefter gick Thomas och jag till McDonalds och satte oss ner och pratade och käkade lite. Plötsligt dyker det upp en okänd typ som med några fula kommentarer tiggde om stryk, och innan jag hinner reagera befinner sig de två slagskämparna på golvet. Ack ja, våld löser så många problem. Så kom snälla vakterna och sa "Fy!" och sedan dyker farbror polisen upp och tar med sig bråkstakarna och jag står återigen utan sällskap. Lyckligtvis hittade jag snabbt Evelina, min jobbkompis, och hennes pojkvän och vi beslutar oss för att ta taxi hem tillsammans. Så lyckas jag också stifta ännu en ny bekantskap med min på-andra-sidan-vägen-granne, som jag förut inte visste att fanns, och även han hoppar in i samma taxi.

Snäll som jag är låter jag naturligtvis gentlemännen betala taxifärden, men innan jag traskar hemåt hälsar jag på hemma hos grannen och dricker ett vattenglas och diskuterar diverse problem. Strax innan klockan blir 06:00 bestämmer jag mig för att förflytta mig 100 meter och krypa ner under täcket, så jag tackar för mig och bjuder snälla grannen på en till chokladbit. Och OJ, så skönt det var att sova...

Det var min kväll det. A night to remember, därför kände jag mig tvungen att skriva ner händelserna. Ett plus i kanten till dem som orkat ta sig igenom hela texten! Men hörni tjejer, nästa helg är det påsk, det betyder mera fest! WOHOO! Jag längtar redan.

Jag saknade dock synen av dig igår, för med den skulle kvällen ha varit komplett. Well, you can't have it all.