Seize the day

Detta uttjatade talessätt (Carpe diem / Seize the day / Fånga dagen) är dagens bloggtema. Sucka och stöna bäst ni vill, jag tänker ändå rabbla upp några av mina tankar! Jag tittade på filmen The day after tomorrow igår kväll, och visst väckte den några tankar gällande miljön och naturen och människorna. Även om det scenariot inte lär utspela sig på vår jord inom de närmaste århundradena, så kunde jag inte låta bli att fundera. Tänk om det var ens sista dag i livet? Tänk om man aldrig mer fick se sin familj? För hur omöjligt och bisarrt det än kan låta, så kanske det är så. Det är ju svårt att veta på förhand om man följande dag ska bli ihjälkörd av en rattfyllerist, få en tegelsten i huvudet eller kanske träffas av en meteorit. Pang bom krasch. Död. Jag drömde tillochmed om döden inatt, och kom fram till att jag vill dö lycklig. (Vem vill inte det?) Jag vill dö som gammal och jag vill veta att jag har gjort bra saker i livet. Jag vill skaffa familj och barn och leva lycklig. Sen vill jag dö. Nu är detta alltså inte fallet för alla. Jag vet inte om det är Gud som har bestämt på förhand vilka som ska dö. Vi kanske bara är som små dockor och leksaker i hans stora dockvärld. Gud leker med oss och orsakar katastrofer, krig och död för att roa sig själv. Hur hänger då allt detta ihop med Carpe diem? Jag tycker att man ska glädjas över allt det som är bra i livet och ta avstånd från allt som tar ont och sårar, både en själv och andra. Bort med dåliga minnen och ersätt dem med nya och lyckliga stunder! Tänk inte på allt det som har varit eller är dåligt, tänk på det som har varit eller är bra! Ett annat bra ordspråk är; Du skall icke sörja det du saknar, utan glädjas åt det du har. Om man bara kunde tänka så hela tiden. Jag vet själv hur svårt det är. Ibland måste man väl få gråta ut också, man kan ju ändå inte gå runt och vara fånigt småleende och happyhappy precis hela tiden. Till sist får man ju ont i mungiporna av alla leenden och skratt! Tror det får räcka såhär, vet inte om jag fick ut något av att skriva detta, men jag kände ett behov av att få göra det iallafall. En sista fras; Don't worry, be happy! Det blir nog bra till slut.