Det går över

Kom hem till Vasa från Helsingfors igår kväll klockan 21:44. Det var kallt och halt och isigt och regnigt och jag längtar till sommaren. Likadant var det imorse! Fy.

Anyway, borta bra men hemma bäst. Jag gillar inte riktigt stora städer, eller jo, i viss mån, men att bo i en skulle aldrig falla mig in. Övernattade hos Andreas i Otnäs, Esbo, en bit utanför själva Helsingfors centrum. Gick snabbt och enkelt att hoppa på och av de, till skillnad från Vasa stads, moderna bussar och tog inte längre än ungefär tjugo minuter. Andreas bodde mitt inne i en studieby och det fanns alltifrån fågeltorn, butik och hästar på området, som var förvånande stort! Det bör det väl dock vara eftersom hans skola (Helsinki University of Technology) innehar about 15 000 studerande. Och jag som tyckte att min skola var stor med nästan 2000 studerande. Jovisst. På söndagskvällen, efter en rundtur i solskenet i Otnäs, tog jag bussen till stadin och käkade buffet tillsammans med Kenneth på en restaurang som serverade asiatisk mat. Sjuuukt gott, även om jag av någon mystisk anledning inte hade någon vidare aptit. (Förresten så använder jag adjektivet "sjukt" sjukt mycket nuförtiden. Sjukt irriterande.) Efter att vi ätit oss mätta sökte vi oss vidare med spårvagn till ett område i Hesa som kallas Arabia. Hälsade på oss Kenneth's kompis Fredrik och drack en öl innan vi sedan hoppade på nästa spårvagn och äntligen hittade fram till Kulturhuset var självaste Kent skulle uppträda inom en timme! Ställde oss i kön och slapp in ganska snabbt. Fick en bra ståplats i mitten av hela klungan med folk och så började konserten! Finally! Jag är väl inte sådär övermäktigt imponerad av Kent, måste jag säga. Konserten var okej, men jag hade gärna hört mera av de äldre låtarna, för så värst mycket har jag inte lyssnat på nya skivan så att jag kunde sjunga och hänga med i låtarna. Med undantag för "Ingenting" då, som jag knarkat en hel del på Youtube den senaste tiden! Efter nästan 2h spelade de den allra sista låten och så var det över. Och med mig därifrån har jag nu en svart t-skjorta med silvrigt Kent-tryck, skadade öron och ett bultande huvud. Jag är inte heller något större Kent-fan än tidigare. Även om det inte var perfekt så var det helt klart värt pengarna! Kent är ju ändå Kent och kommer alltid att vara och förbli fantastiska i mina ögon! Måndag morgon vaknar jag, äter mina resterande två yoghurtar, packar ihop, drar vidare mot busshållplatsen, säger hejdå till Andreas och brummar iväg mot stadin igen. En sista gång.

Shoppar kläder för about 100€, och för det fick jag ett par jeans, 2 tröjor inklusive Kent-tröjan. Jag är nöjd med mina fynd och kan efter en dubbelosthamburgermåltid på McDonken (haha!) belåten och trött sätta mig på min plats i vagn nummer 5 i tåget mot Vasa. Väl hemma provar jag snabbt mina nya kläder och somnar sedan snabbt efter en trevlig men tröttsam helg. Jag vill inte bo i Helsingfors, men en helg där nu som då lägger sig som bomull kring hjärtat, som min mormor brukar säga! Och än en gång, Kent är och kommer alltid att vara sjuuukt bra! PS. Nu är det 13, tretton, t-r-e-t-t-o-n dagar kvar till min 18-årsdag! Yay! DS.