You never know

Trött. Så otroligt trött. Vet inte hur jag kan vara såhär trött, jag gick ju till sängs redan klockan 22 igår kväll? Jag vill bara hem. Hem och sova. Huvudvärk har jag också. Det blev ändrade planer vad gäller ridningen igår, för Fanny kunde inte komma pga för mycket läxor. Så jag och Rosanna red iväg till stubbåkrarna bara vi två, och hästarna då såklart. Det regnade och marken var väldigt tung, så vi vågade inte riktigt dra iväg i galopprace, men vi travade iallafall tills Lasime började flåsa som en tok. Kessu har bättre kondis! Hoppas det slutar regna snart så det får torka upp litegrann. Just det, före vi red iväg så fick jag Kessus hov i pannan, när jag petade på ett insektsbett, eller vad det nu var, under hans mage, och han plötsligt fick för sig att sparka bort någon mygga som tydligen irriterade. Och räffade mitt huvud istället. Så nu har jag en fin bula i pannan! Det tog rätt ont och snvindlade lite i huvudet ett tag, men blev ganska snabbt bättre. Fast i fortsättningen tänker jag nog kolla efter var han har sina hovar lite bättre... Jag beställde objektivet igår också! Ett Tamron AF SP 90/2,8 Di Macro 1:1, så nu hoppas jag att det kommer till Vasa snabbt så jag får hämta ut det. Förhoppningsvis redan på fredag. För jag orkar inte vänta.

Jag vill åka hem!

Avslutade nyss en lång dag i gymnasiet, och efter fem timmar engelska är man verkligen trött, kan jag lova! Fick en otrolig längtan att åka tillbaka till England igen också, efter alla små ord och meningar under engelskalektionerna som antydde något om min och Sias resa dit. Som detdär med att engelska toaletter har ett kasst spolsystem. Och detdär med att ett nytt land så småningom börjar kännas som ens hem. Jag skulle då inte ha något emot att ha England som mitt hem. Att bo där. Att jobba där. Att ha familj där. Gärna på en stor gård ute på landet var man kan ha hästar. Jag vill åka till England igen! Helst nu meddetsamma! Jösses, vad jag saknar landet... chokladkexen, språket, människorna, naturen, husen, städerna, djuren... allt! Även fast det regnar rätt mycket där så vill jag ändå bo där. Nåja, nog om England (fast man kan inte få nog av det)! Ikväll ska jag cykla iväg till stallet och hästarna tillsammans med Rosanna. Hon ska rida Lasime och jag ska instruera Fanny som ska rida min Kessu. Vi kanske tar oss en svängom till stubbåkrarna också, om vädret tillåter! Jag tänkte passa på att leka lite med kameran, för det har blivit rätt lite fotande på sistone. Undrar varför. Vad jag sedan gör efter några timmar i stallet är tillsvidare oklart. Jag skulle ha fått jobba idag också, men nej, jag vill ju inte bränna ut mig helt! Jag orkar nog inte med så mycket mer nu, känns det som. Fast lite dåligt samvete fick jag ju, när L ringde och frågade om jag kunde ta hennes tur, och jag tackade nej. Stackaren, hon verkade faktiskt ha ont och grät nästan i telefonen! Hoppas verkligen att det inte är något allvarligt bara. Snart är denna månad slut, vilket innebär LÖN, vilket innebär OBJEKTIV! Kan det inte gå lite fortare tills fredagen? SÅ jag får beställa det nångång! Fast, det skulle jag ju iochförsig kanske kunna göra redan nu? Hmm. Måste nog fundera lite nu. Men auuutch, vad hungrig jag är! Mamma, kom hem och fixa mat till mig nu!

It's a new day

Godmorgon och välkommen till bloggandet, Malin! Ja, eftersom ingen annan har välkomnat mig ännu så blev jag ju tvungen att göra det själv. En ny skolvecka och den börjar som vanligt med slösurfning på macdatorerna, för det finns nog ingen i klassen som redan i slutet på augusti orkar börja skriva på manuset som ska vara klart först i slutet på oktober. Så, vi fortsätter som vanligt! Spelar spel och läser fåniga skriverier på Aftonbladet och kollar på fotografier och drömmer oss bort. Det är så vi gör. Vad ska man då blogga om? Är mitt liv verkligen så intressant att andra människor har något nöje av att läsa om det? Vill jag att andra ska få ta del av min vardag? Ja, what the hell. Ska bli rätt intressant att se hur länge jag orkar skriva, så varsågoda! Efter skolan ska jag pysa iväg till S-Market och jobba några timmar. Förtjäna lite mera pengar så jag har något att leva på i vinter och så jag har råd att köpa macro objektivet som jag så gärna vill ha. Nästa helg kan jag beställa det! Jag vill ha det nu. Och efter jobbet tar jag bussen in till stan och kryper ner i sängen hos min söta Kenneth och sover och väntar (eller borde jag skriva fasar?) på morgondagens ivriga pluggande i Vasa Gymnasium. Jag borde verkligen göra alla läxor vi fick i engelska. Jag orkar inte. Men det är bara att kämpa vidare! Bara ett år kvar! Håll ut! Oh yes I will, för efter det finns bara framtiden kvar att planera. Många lyckliga år kvar att studera vidare, för att sedan få ett så bra jobb som möjligt och kunna jobba flitigt resten av livet! Varför kan man inte få vara fem år och bekymmerslös igen?