Att det ska vara så svårt ibland

Gah, vad jag hatar avundsjuka flickvänner och karlar som inte vet vad de vill och menar!
Thanks to det förstnämnda så känns det som om jag nu förlorat en mycket god vän och promenadkompis, som tidigare funnits där för mig i både glada och sorgliga stunder. Jag är naturligtvis glad för hans skull som äntligen har träffat någon, men ledsen för min egen skull över att inte få umgås med honom längre. Han betydde nog mer för mig (som vän!) än vad jag först trodde.
Sedan var det ju de där förbannade kräken till män som inte vet vad de vill och som tvunget ska sprida falska förhoppningar med sig så fort de gör något förhastat och ogenomtänkt. Eller så är det bara jag som hoppas för mycket så fort det känns lite extra bra någon gång. Det vore kanske bättre att sluta försöka helt? Spela iskall känslodrottning med full koll på livet?
Jag är så otroligt trött på att vara ensam. (Vad gäller kärlekslivet alltså.) Efter förra helgen blev jag påmind om hur mycket jag saknar att ha någon bredvid mig då jag vaknar upp på morgonen, för då kändes det verkligen fint. Att få vara tillsammans med någon och dela sitt liv med personen, åh, jag vill verkligen inget hellre!
Singelliv är inget för mig. Ett år av det räcker mer än väl till.
Det värsta är att jag, efter dessa incidenter och dissar, river upp alla de mest smärtande såren igen. Det värker och trycker på obehagligt inom mig och jag blir alldeles för känslig för mitt eget välmående. Jag vill ju vara lycklig, men de enda gångerna jag är riktigt glad och bekymmersfri är när jag är tillsammans med hästarna. Då försvinner allt dåligt, om än bara för en kort stund. Men det är ju så jag vill ha det jämt. Jag vill ha något att se fram emot om dagarna.

Jag är dålig på att skriva vardagliga inlägg om vardagliga saker, har jag märkt. Jag drar alltid upp en massa känslor. Jag hatar känslor.

Taking it easy

Lördagskvällen tillbringades som vanligt på Fontana i goda vänners sällskap, och för en gångs skull så var det en riktigt lyckad kväll! Jag var full, men lagom denhär gången. Krapula har jag idag iallafall, så jag bör nog sluta dricka brännvin med tanke på dess bieffekter.
Vaknade med ett dunkande huvud och två (!) lurvbollar i sängen och klarade inte av att stiga pp annat än för att inta föda och vatten. Sov bort hela dagen och steg sedan upp och körde hem till Gerby för att äta lite tårta. Sen for jag och min lurvboll Bo-Göran till familjen Sandås och lekte med deras två kissemissar ett par timmar. Så, trots krapula och mensvärk har dagen ändå varit riktigt bra!

På allmän begäran

Eftersom fröken Strandvall så snällt efterlyste uppdatering på bloggfronten, så blev jag tvungen att ta mig i kragen och logga in och knappa ner några rader. Jag snyltar fortfarande på någon stackars grannes nätverk, då mitt eget inte har fungerat på en månad (Elisa är dock kontaktad och inväntas göra något åt saken, snabbt som satan helst).
Nuförtiden bor jag i Brändö. Jag hyr en lägenhet på 60m2 av min mor och far och delar den med ett litet men farligt lejon, med mycket energi och vassa klor och tänder. Bo-Göran heter han.
Jag jobbar fortfarande på S-Market och sliter som ett djur i kassan, och ändå har chefen mage att kalla mig "fripassagerare", på grund av min förmåga att addera fem minuter till 12,5 minuters pauserna.
Kärleken står fortfarande på noll och jag vet inte vad jag ska göra för att förändra situationen. Vänner finns det gott om, även om jag har som vana att sitta ensam hemma om kvällarna och glömma bort dem ibland (minus helgens festande). Ni är hursomhelst viktiga, glöm aldrig bort det, ok? Men Anna saknar jag. Dumma unge som flyttat bort från oss för kärlekens skull! Fast jag kan knappast klandra henne för det.
För tillfället är jag även galet ressjuk, och skulle mer än gärna beställa första bästa resa bort. Ekonomin sätter dock stopp för det, är jag rädd. Jag tjänar mer än förut, men har mera utgifter också. Vuxenlivet är verkligen inte enkelt! (Poäng till mig där, som har köpt tvättmaskin och lärt mig använda den.)
Lägesuppdatering slutförd. Nu ska jag köra iväg till Gerby och rida lite hästar. Konstaterar bittert att denna blogg behöver en radikal ansiktslyftning för att jag ska klara av att orka upprätthålla den. Ta hand om er! Puss!